Fattiga områden - ett tecken på stadens styrka?

Jag såg ett väldans intressant inslag i Vetenskapens värld häromdagen, och spetsade så klart öronen extra mycket, eftersom det handlade om mitt kära Malmö, och dess stadsutveckling. Den heta potatisen var, att vissa forskare nu hävdar att fattiga stadsområden inte alls ska ses som en svaghet, tvärtom! Man bör istället se dessa gudsförgätna platser, som något positivt och att staden har attraktionskraft. De kan vara en väg ut ur fattigdom, mot ett bättre liv, för många människor.

Så, mitt ibland bilbränder, utanförskap och arbetslöshet, så finns det nu alltså tydligen de som tror att dessa utsatta områden faktiskt är fina grejer, och kan ses som ett tecken på stadens styrka. Den amerikanska forskaren Ed Glaeser menar att städer inte gör människor fattiga, de attraherar istället fattiga människor, och erbjuder dem en väg ut ur fattigdomen. Lite som att staden är en första anhalt på en resa mot ett bättre liv, antar jag. Mycket intressant, och väl värt att diskutera! Rätt så nyligen blev jag medveten om att Malmö är en av de städer i Europa, som växer snabbast. Samtidigt så har vi stora problem med segregation, och klyftan mellan fattiga och rika ökar. Inte bra asså.

Glaeser ger i detta inslag, en mycket positiv bild av fattiga områden, och självklart vill man gärna köpa hans resonemang rakt av. Det vore ju helt fantastiskt om människor som lever i miserabla förhållanden i andra länder (eller i Sverige) faktiskt kan starta någon slags ”klassresa” genom att ta steget och flytta in till Malmö.

Den kritiska rösten i mig, frågar sig dock om det verkligen kan vara så här lätt? När man läser Kommissionen för ett hållbart Malmös rapport Malmös väg mot en hållbar framtid, står det ganska klart att en av de absolut viktigaste målen för Malmö, och andra städer i samma situation, är att vi måste ge alla barn en trygg uppväxt och en möjlighet att utvecklas både fysiskt, socialt och kognitivt, för att minska skillnaden i hälsa mellan olika befolkningsgrupper. Så vitt jag kan förstå, hänger en god uppväxt samman med att barnens föräldrar har jobb eller annan sysselsättning, en ok boendesituation och någon form av socialt liv. Så även om fattiga människors resa mot ett bättre liv, börjar med att slussas in i diverse mindre priviligierade förorter, behöver vi verkligen jobba med dessa områden, så att resultatet inte blir att dom bara ”hamnar” i en förort, och att det tar stopp där. Att Malmö växer, delvis med hjälp av indvandring, är enbart positivt och något som vi verkligen måste ta vara på. 

Se inslaget här (börjar ca 30 minuter in i programmet), och bilda er en egen uppfattning vettja! Det här är viktiga grejer och angår oss alla; andrahandsboende på Lindängen, likväl som bostadsrättsägare i Slottstaden. Vi vill väl alla att Malmö ska utvecklas till en stad med god hälsa för alla, oberoende av social position?

Ha en fin fredag! Jag är extremt arg eftersom febern vägrar ge sig, så jag får vackert se fram emot ännu en kväll med te och film. Låter som en myspysig kombo kanske? Efter 4 dagar tycker jag nog vad som helst hade varit mysigare. Nåväl, får kanske lyxa till det med honung i teet idag. 

Translation: I watched this really interesting thing on telly the other day. It was about this American scientist, Ed Galeser, who claims that poor areas in a city should not been seen as a bad thing, and that there is no need, as a city, to be ashamed of them. He argues, that these areas are really quite the opposite. They should rather be looked upon as poor people’s first step towards a better life. I found this super interesting, especially since my beloved city, Malmö, was featured. Watch it here (30 minutes into the program) and get yourself your own opinion about this important matter.